30.6.06

Allan

Allan Edwall får sagt det. Eller sunget det. Her er Torkels bidrag til the life and agony of Øistein Gjøvik:

Du och jag
Album: Sundström spelar Allan, 2002
Text & Musik: Allan Edwall

Innehållet i denna fil representerar författarens/författarnas
egna tolkning(ar) av det aktuella verket/verken. Dessa tolkningar
får endast användas för personligt bruk eller i studiesyfte.


Am Am Em7
Am Am Em7 Am
Am Fmaj7
Am Em7
Am Fmaj7 D E7 Am

Ungdomen, kärleken
Plus det dära som man kallar för passioner.
Längtande, trånande.
Och så denna dragning till varann.

Okloka, purunga.
Inget visste man om krassa verkligheten.
Ensamma, urdumma.
Samt att du var tjej och jag var man.

Och så händer detta som så ofta händer
I vårt fosterland samt uti andra länder
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Rådhuset, Lillgrabben.
Och en liten tvåa uti Hallonbergen.
Svärmorsa, Styvfarsa.
Du var dum och jag var likadan.

Vattkoppor, Kikhosta.
Mat och hyra och man lever jäms med rumpan.
Missnöje, Urtråkigt.
Du blev sur och jag blev likadan.

Livet är en sand som i ett timglas rinner.
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner.
Trots det ljuva faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Innanför vår tvåa mister livet färgen
Medanans solen lyser bortom Hallonbergen
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Halvpackad, Skärtorsdag.
I en trevlig våning efter firmafesten.
Klädpoker, Otrogen.
För att visa att man var en man.

Slagsmålet, Tandborsten.
Och en sovsäck på ett golv hos en jag kände.
Rättshjälpen, Hemskillnad.
Du fick grabben du för jag var man.

Du fick möblerna och nya grammofonen
Samt min halva lön i underhåll för sonen
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Midsommar, Nytändning.
Plus det dära som man kallar för passioner.
Passande, Nödvändigt.
Samt en liten dragning till varann.

Hopflyttning, Svärmorsa.
Samt en liten grabb som hon har haft sen förut.
Styvfarsa, Volkswagen
Håret börjar glesna lite grann.

Livet är en sand som i ett timglas rinner.
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner.
Låt oss leva upp den lilla bit vi hinner.
Du är kvinna, jag är man.



Texten inknappad av: Magnus Tjernström

Ingen kommentarer: